EN TEXT OM BABAKS SITUATION

Vi känner en man som heter Babak, en man som tror på frihet. Som redan i ung ålder visste vad han tyckte – och var beredd att kämpa för det. Som har en mamma och en syster, i framtiden förmodligen en fru och senare kanske en dotter. En man som tycker att alla, oavsett kön, etnisk härkomst, religiösa och politiska åsikter, förtjänar att få yttra sig och få ta aktiv del i samhället. En man som tror på demokrati.
– I Iran är ingen kvinna fri och i min egen stad hade jag inte rätt att tala mitt modersmål, kurdiska.

Babak Kaveh, 30 år gammal, kom till Sverige som politisk flykting som 22-åring. Hans säkerhet var hotad, då han var medlem i KDP – Demokratiska Partiet Kurdistan – ett parti som kämpar för demokrati i Iran. Han var med och tillverkade affischer och flygblad när en av hans partikamrater blev tillfångatagen och sedan fängslad. Övriga i partiet blev efterlysta av regimen, varför Babak beslutade sig för att fly, trots ett i övrigt mycket bra liv. Hela hans familj hade det ekonomiskt bra ställt, han själv hade egen lägenhet, bil och studerade vid universitet.
I Sverige sökte Babak vid upprepade tillfällen uppehållstillstånd hos migrationsverket, en långsam process, som gjorde hans vardag mycket oviss. Under tiden skapade han sig dock en vardag och han har kämpat hårt för att bli en del av det svenska samhället. Under sin tid i Sverige har Babak visat att han är en hederlig och arbetsam person som inte kan ses som annat än en tillgång för samhället. Han har lärt sig svenska, drivit ett eget företag, tagit körkort, haft flera jobb, läst upp svensk gymnasiebehörighet – och är nu redo för att söka in till högskolan.

Så kom ett brev på posten.
Avsändare: Migrationsverket.
Innehåll: avslag på ansökan om uppehållstillstånd.

Problematiken verkar ligga i att man tror att Babak är av många så kallade ”lyckosökare”, människor som tar sig till Sverige och hävdar att de är politiska flyktingar, att de inte kan återvända till sitt hemland. Något som inträffar ibland. Vår reglerade invandring innebär, i Babaks fall, att det krävs tungt bevismaterial som styrker det faktum att han inte kan återvända till Iran. Babak har en rad dokument som styrker detta, intyg på att han är medlem i PDK med mera. Men det räcker inte. Migrationsverket grundar delar av sitt beslut på information som återfinns på Irans hemsida, en informationsruta som meddelar att Iran är ett säkert land.

Kvar i Iran han Babak sin familj och sina vänner – en bror som var tolv år sista gången han såg honom, som är 21 år nu. En mamma och en pappa som sörjer sin förlorade son, som fortfarande gråter varje gång de talas vid på telefon.
– Hade jag säkert kunnat återvända, med vetskapen att jag inte svävade i fara, så hade jag självklart gjort det.
Ja, det hade väl alla gjort. Vem hade lämnat sitt hemland och allt den känner till för att åka till ett annat land där man inte känner en själ, där man måste börja om på noll? Men nu kan inte Babak åka tillbaka. Hans familj har blivit utfrågad av iransk säkerhetspolis och det är tydligt att han är eftersökt. Bland utrikesdepartementets reserekommendationer till Iran återfinns följande citat: ”Politiska diskussioner och kritik av islam och/eller Islamiska Republiken Iran bör undvikas”. Detta kan man tycka borde väga minst lika tungt som informationen på Irans hemsida.

Som Jan-Evert Halldin, rektor på Billströmska Folkhögskolan uttryckte det: ”Babak är en ärlig kämpe för frihet” – en bra beskrivning av den person som förmodligen har visat störst hjärta på hela skolan. Men med vilka följder?

Elever och personal på Billströmska Folkhögskolan